Sveriges 21 regioner når alla medborgare med tillgänglig information genom att följa tre samverkande lagar: DOS-lagen för digital tillgänglighet, språklagen för klarspråk och minoritetsspråkslagen för nationella minoritetsspråk. Regionerna ansvarar för hälso- och sjukvård samt regional utveckling, vilket innebär att deras kommunikation berör i princip hela befolkningen. I praktiken kräver detta textning av video, översättning till flera språk och ett systematiskt arbete med begriplighet. Nedan besvarar vi de vanligaste frågorna om hur regioner kan arbeta med tillgänglig medborgarinformation.
Vilka krav ställer tillgänglighetsdirektivet på svenska regioner?
Svenska regioner omfattas av DOS-lagen (2018:1937), som kräver att all digital offentlig service uppfyller tillgänglighetskraven i standarden EN 301 549, i huvudsak baserad på WCAG 2.1 nivå AA. Det innebär att webbplatser, appar och digitalt publicerat material ska vara tillgängligt för personer med funktionsnedsättning. Kraven gäller text, bild, ljud och video.
I praktiken betyder detta att alla filmer som publiceras på en regions webbplats ska ha undertexter. Inspelningar av direktsändningar, exempelvis från regionfullmäktige, ska textas inom 14 dagar. Video som innehåller meningsbärande visuell information som inte framgår av talet behöver även syntolkas. Enligt Myndigheten för delaktighet bör tillgänglighet i ljud och video planeras redan innan produktionen startar, eftersom åtgärder i efterhand ofta blir både svåra och kostsamma.
Utöver DOS-lagen gäller ytterligare två lagar som direkt påverkar regionernas kommunikation:
- Språklagen (2009:600), vars 11 § anger att språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt.
- Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724), som ger talare av finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska rätt till information och service på sitt språk inom förvaltningsområdena.
Dessa tre lagar skapar tillsammans ett ramverk där regioners tillgängliga medborgarinformation inte bara handlar om teknisk tillgänglighet, utan också om språklig klarhet och flerspråkighet.
Hur arbetar Region Stockholm, VGR och Skåne med textning och översättning av video?
De tre största regionerna har alla publicerat tillgänglighetsredogörelser som visar att arbetet pågår men att brister kvarstår. Samtliga bedömer sina webbplatser som ”delvis förenliga” med DOS-lagen, och de vanligaste bristerna rör just otextade filmer och avsaknad av syntolkning. Arbetet med tillgänglig video i offentlig sektor i Sverige är med andra ord en process snarare än ett slutfört projekt.
Regionernas tillgänglighetsredogörelser
Region Stockholms webbplats granskades externt under 2025, och redogörelsen pekar på brister som bilder utan textalternativ. Västra Götalandsregionen anger att det finns filmer som saknar textning och syntolkning på vgregion.se, och att löpande kontroller görs med intern expertis. Region Skånes webbplats har genomgått extern granskning, och regionen erbjuder information på svenska, lättläst svenska och engelska.
Gemensamma utmaningar
En genomgående utmaning är volymen. Regionerna producerar stora mängder video, från patientinformation och presskonferenser till utbildningsmaterial för personal. VGR har publicerat instruktioner för hur SRT-filer ska användas vid publicering i sociala medier, vilket visar att textning av regionvideo sträcker sig bortom den egna webbplatsen. Även 1177.se, som drivs gemensamt av regionerna genom Inera AB, har kända brister i form av filmer som saknar undertexter.
Det som skiljer regionerna åt är inte ambitionsnivån utan hur långt de har kommit i att bygga systematiska arbetsflöden. Att texta enstaka filmer är en sak. Att säkerställa att varje video som publiceras har korrekta undertexter, oavsett kanal, kräver tydliga rutiner och ofta extern kompetens.
Vad händer om en region inte uppfyller kraven på tillgänglighet?
Om en region inte uppfyller DOS-lagens krav kan DIGG, Myndigheten för digital förvaltning, förelägga regionen att åtgärda bristerna. Om regionen inte rättar sig efter föreläggandet kan DIGG besluta om vitesföreläggande. Till skillnad från statliga myndigheter kan regioner och kommuner faktiskt åläggas vite.
De första vitesföreläggandena under DOS-lagen utfärdades redan 2023. Enligt DIGG:s tillsynsinformation visar granskningar att en majoritet av offentliga webbplatser har brister som gör den digitala servicen svår att använda för många. De flesta aktörer åtgärdar dock bristerna efter att DIGG har tagit kontakt.
Utöver de rättsliga konsekvenserna publicerar DIGG sina tillsynsresultat, vilket innebär att bristande efterlevnad blir offentlig. För en region som ansvarar för hälso- och sjukvård kan negativ uppmärksamhet kring otillgänglig information påverka förtroendet hos medborgarna. Det handlar inte bara om att undvika vite, utan om att faktiskt nå alla invånare med information de kan ta del av och förstå.
Den nya lagen om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet, som trädde i kraft i juni 2025, riktar sig främst mot den privata sektorn men innebär att regioner som erbjuder självbetjäningsterminaler eller e-handelstjänster kan behöva uppfylla ytterligare krav.
Hur kan regioner säkerställa kvalitet i textning och översättning?
Regioner säkerställer kvalitet genom att kombinera automatiserade verktyg med manuell granskning av språkprofessionella. AI-baserad taligenkänning kan producera ett första utkast snabbt, men uppfyller sällan WCAG-kraven utan manuell korrigering. Kvalitetssäkring kräver tydliga rutiner, rätt kompetens och en medveten ansvarsfördelning mellan beställare, producent och publicerande enhet.
Klarspråk som kvalitetsfaktor
Språklagens krav på vårdat, enkelt och begripligt språk gäller även undertexter och översättningar. Undertexter som ordagrant återger allt som sägs blir ofta svårlästa. Bäst resultat uppnås genom att komprimera innehållet till kärnbudskapet, i enlighet med klarspråksprinciperna. Stängda undertexter i SRT-format ger användaren möjlighet att själv välja om texten ska visas, och kan i vissa fall läsas upp av skärmläsare.
Minoritetsspråk och flerspråkighet
Sverige har fem nationella minoritetsspråk: finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. Samiska omfattar i sin tur flera språk, däribland nordsamiska, lulesamiska, sydsamiska, umesamiska och pitesamiska. Regioner inom förvaltningsområdena har en lagstadgad skyldighet att erbjuda information på dessa språk. Även utanför förvaltningsområdena behöver regioner hantera flerspråkig kommunikation, inte minst inom hälso- och sjukvården där begriplighet kan vara avgörande för patientsäkerheten.
Översättning till minoritetsspråk och andra språk kräver nativa talare som förstår det kulturella sammanhanget. Maskinöversättning kan fungera som utgångspunkt, men manuell granskning av en språkprofessionell är nödvändig för att säkerställa att budskapet verkligen fungerar på målspråket. Vi på Spoken arbetar med nativa talare och erbjuder översättning och språkgranskning för att säkerställa att texten håller hög kvalitet.
Ett praktiskt arbetsflöde för en region kan se ut så här:
- Planera tillgänglighet redan vid produktionsstart, inte i efterhand.
- Producera video med tydligt tal och genomtänkt manus.
- Generera ett första textningsutkast med taligenkänning.
- Låt en språkprofessionell granska och redigera undertexterna för korrekthet och klarspråk.
- Översätt vid behov till relevanta språk med hjälp av nativa översättare.
- Publicera med stängda undertexter i SRT- eller WebVTT-format.
Genom att bygga in dessa steg i den ordinarie produktionsprocessen slipper regionerna kostsamma korrigeringar i efterhand. Professionell undertextning som följer branschens riktlinjer och uppfyller DOS-lagens krav blir en naturlig del av kommunikationsarbetet snarare än ett separat tillgänglighetsprojekt.
Behöver din region hjälp med textning, översättning eller språkgranskning av video och annat material? Kontakta oss för en offert så återkommer vi inom 24 timmar.