Det nya public service-uppdraget 2026 till 2033 innebär att SVT, SR och UR ska göra sina program tillgängliga genom textning, teckenspråkstolkning, syntolkning och uppläst text, oavsett vilken plattform innehållet distribueras på. Regeringen beslutade om de närmare villkoren den 4 december 2025, och uppdraget trädde i kraft den 1 januari 2026. Kraven är teknikneutrala, vilket betyder att samma tillgänglighetskrav gäller för traditionell tv-sändning, streamingtjänster och appar. Nedan går vi igenom vad de nya kraven faktiskt innebär för textning, syntolkning och teckenspråk, och hur medieproducenter kan förbereda sig.
Vilka tillgänglighetskrav ställs i det nya public service-uppdraget?
Det nya public service-uppdraget kräver att SVT och UR tillgängliggör program genom fyra specificerade tjänster: textning, teckenspråkstolkning, syntolkning och uppläst text. Omfattningen av dessa krav beslutas av regeringen i särskilda beslut, inte av Mediemyndigheten, som annars har tillsynsansvar för kommersiella aktörer.
En central förändring i det nya uppdraget är att det är teknikneutralt. I praktiken innebär det att samma villkor gäller oavsett om ett program sänds via marknätet, visas i SVT Play eller distribueras genom en app. Tidigare kunde kraven skilja sig åt beroende på distributionsform, men nu omfattas all programverksamhet av samma tillgänglighetskrav.
Parallellt med public service-uppdraget har riksdagen antagit en grundlagsändring som utökar vidaresändningsplikten. Den innebär att nätinnehavare också ska vidaresända tillhörande tillgänglighetstjänster, till exempel textning och tolkning. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2027 och säkerställer att tillgänglighetstjänsterna inte försvinner på vägen mellan avsändare och tittare.
Regeringen har avsatt en högre medelstilldelning i början av uppdragsperioden, delvis på grund av de teknikneutrala krav på hög tillgänglighet som det nya uppdraget ställer. Samtidigt har public service-bolagen signalerat att de ekonomiska ramarna är pressade, vilket skapar en spänning mellan ambitionsnivå och resurser.
Hur påverkar de nya kraven produktionen av undertexter?
De nya kraven driver en snabb övergång från manuell till AI-baserad undertextning inom public service. SVT textar redan samtliga lokala nyhetssändningar med helautomatisk AI i SVT Play och använder en kombination av AI-assisterad och manuell textning i direktsändningar som Rapport och Aktuellt. Kravet på teknikneutralitet innebär att allt innehåll, oavsett plattform, ska textas i samma omfattning.
AI-textningens möjligheter och begränsningar
AI-baserad textning gör det möjligt att texta betydligt fler program än vad som tidigare var ekonomiskt genomförbart med enbart manuellt arbete. Det är en förutsättning för att public service-bolagen ska kunna möta de utökade kraven inom befintliga budgetramar. Regeringen har uttryckt att AI och ny teknik kan innebära stora möjligheter till effektiviseringar.
Samtidigt har Granskningsnämnden konstaterat betydande kvalitetsbrister i SVT:s AI-textning. Bland de dokumenterade felen finns namn som blivit helt obegripliga och meningar som saknar sammanhang. Fackliga företrädare har krävt att Sverige lagstiftar om textningskvalitet, liknande det som redan finns i Finland och Storbritannien.
Konsekvenser för oberoende produktionsbolag
För produktionsbolag som levererar innehåll till SVT och UR innebär de nya kraven att tillgänglighet behöver planeras redan i produktionsstadiet. Det räcker inte längre att lägga till textning som ett sista steg. Manus bör skrivas med tanke på att visuellt innehåll kan behöva beskrivas, och ljuddesignen bör ta hänsyn till att textning ska fungera parallellt.
I praktiken betyder det att produktionsbolag behöver bygga in tid och budget för tillgänglighetsarbete i sina kalkyler. Bolag som redan har etablerade arbetsflöden för textning och transkribering har ett försprång, medan de som förlitar sig på ad hoc-lösningar riskerar att hamna efter.
Vad är skillnaden mellan syntolkning, teckenspråkstolkning och textning?
Textning, teckenspråkstolkning och syntolkning är tre separata tillgänglighetstjänster som riktar sig till olika användargrupper. Textning gör talat innehåll tillgängligt i skriftlig form för personer med hörselnedsättning. Teckenspråkstolkning översätter talad svenska till svenskt teckenspråk för döva tittare. Syntolkning beskriver visuellt innehåll genom en infogad berättarröst för personer med synnedsättning.
Textning och uppläst text
Textning är den mest utbredda tillgänglighetstjänsten och används inte bara av personer med hörselnedsättning utan också av tittare som ser på video utan ljud. För offentliga aktörer är textning av inspelad video som publiceras på webbplatser eller i appar ett lagkrav enligt webbtillgänglighetsdirektivet. Uppläst text är en kompletterande tjänst där texten i ett program läses upp, antingen med syntetisk eller mänsklig röst. Den riktar sig främst till personer med synnedsättning och personer med lässvårigheter.
Teckenspråkstolkning och syntolkning
Teckenspråkstolkning är avgörande för döva tittare, särskilt de som är döva sedan födseln och kan ha svårt att tillgodogöra sig skriven svenska. Svenskt teckenspråk är ett eget språk med egen grammatik, och det skyddas av språklagen. SVT erbjuder teckenspråkstolkning via HbbTV-tjänsten i sina kanaler och samlar tolkat innehåll i särskilda kategorier på SVT Play.
Syntolkning innebär att en berättarröst beskriver vad som syns och sker i bild under pauser i dialogen. Tjänsten används främst av personer med synnedsättning men kan också vara till nytta för personer med kognitiva funktionsnedsättningar. Enligt Mediemyndighetens regler ska SVT syntolka en bestämd andel av sitt utbud.
Hur kan medieproducenter förbereda sig inför de nya kraven?
Medieproducenter bör integrera tillgänglighet i hela produktionskedjan, från manusskrivning till publicering, i stället för att behandla det som ett tillägg i efterproduktionen. Myndigheten för delaktighet rekommenderar att producenter tidigt planerar för textning, syntolkning och teckenspråkstolkning, att visuellt innehåll beskrivs i manus och att ansvarsfördelningen mellan beställare, producent och publicerande organisation klargörs.
Konkret innebär det att varje produktion behöver en tydlig plan för vilka tillgänglighetstjänster som krävs, vem som ansvarar för leveransen och vilken kvalitetsnivå som gäller. Mediemyndigheten kräver att leverantörer som omfattas av tillgänglighetskrav årligen redovisar sitt tillgänglighetsarbete, inklusive i vilken omfattning de har tillgängliggjort sina program.
Det är värt att notera att mikroföretag med färre än tio anställda och en årsomsättning under 2 miljoner euro undantas från de nya kraven. Större producenter behöver dock säkerställa att deras arbetsflöden klarar av de ökade kraven, oavsett om de producerar för public service eller kommersiella kanaler.
En praktisk utgångspunkt för att komma igång:
- Kartlägg vilka tillgänglighetstjänster som krävs för varje typ av produktion ni levererar.
- Bygg in tid och budget för textning, syntolkning och eventuell teckenspråkstolkning redan i offertkalkylen.
- Välj en undertextningspartner som kan hantera nordiska språk med hög kvalitet och som kombinerar AI-verktyg med mänsklig granskning.
- Skapa tydliga rutiner för kvalitetskontroll, särskilt om ni använder AI-genererad textning som utgångspunkt.
- Dokumentera ert tillgänglighetsarbete löpande, så att den årliga redovisningen till Mediemyndigheten inte blir en stressig slutspurt.
Standarden EN 301 549, som bygger på WCAG 2.1, är en relevant referenspunkt för tekniska tillgänglighetskrav. Producenter som redan arbetar enligt dessa riktlinjer har en stabil grund att stå på.
Spoken arbetar med professionell textning och transkribering för nordiska språk och kombinerar AI-verktyg med erfarna språkspecialister som granskar varje leverans. Om ni behöver en partner som kan hantera textning för public service-innehåll eller andra tillgänglighetskrav, begär en offert. Vi återkommer inom 24 timmar.