Svenska myndigheter brister fortfarande i klarspråk eftersom språklagen saknar sanktioner, systematiskt språkarbete sällan prioriteras i styrning och budget, och det finns få utvärderingar av hur väl klarspråksarbetet faktiskt fungerar. Riksrevisionen har inlett en granskning av myndigheternas arbete med klarspråk, och rapporten planeras till februari 2027. Granskningen sätter ljuset på en fråga som berör demokrati, rättssäkerhet och förtroende: kan medborgare verkligen förstå den information som myndigheter ger dem?
Sedan språklagen trädde i kraft 2009 har kravet på vårdat, enkelt och begripligt språk funnits inskrivet i lag. Trots det visar både JO-beslut och tidigare granskningar att myndighetsspråket ofta är svårt att förstå. Nedan går vi igenom vad lagen faktiskt kräver, vilka problem som har identifierats och hur myndigheter kan stärka sin kommunikation inför den kommande granskningen.
Vad kräver språklagen egentligen av myndigheter?
Språklagen (2009:600), paragraf 11, kräver att språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Kravet gäller all offentlig verksamhet, inte bara skriftlig kommunikation, och omfattar myndigheter, regioner, kommuner och andra offentliga organ. Lagen trädde i kraft den 1 juli 2009.
Den så kallade klarspråksparagrafen innebär i praktiken att myndigheter ska reflektera över sin språkanvändning och bedriva ett systematiskt klarspråksarbete. Det handlar inte bara om beslut och brev. Även det som sägs i telefon till en medborgare ska vara begripligt. Paragraf 12 anger dessutom att myndigheter har ett särskilt ansvar för att svensk terminologi inom deras fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas.
Språklagen är en ramlag och en skyldighetslag. Den anger principer och riktlinjer för hur språket ska användas, men den är inte en rättighetslag. Det innebär att det inte finns straffbestämmelser om en myndighet bryter mot lagens krav. Förvaltningslagen (2017:900, paragraf 13) kompletterar med ett krav på att myndigheter ska uttrycka sig lättbegripligt i sina kontakter med enskilda.
Myndigheten för digital förvaltning (Digg) betonar att kravet på tillgängligt språk gäller alla språk på en webbplats, inte enbart svenska. Dessutom kopplar lagen om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet (2023:254), ofta kallad tillgänglighetslagen, klarspråk till bredare tillgänglighetskrav. Begripligt språk är med andra ord inte en isolerad fråga utan en del av det större tillgänglighetsarbetet.
Institutet för språk och folkminnen (Isof) har i uppdrag att följa tillämpningen av språklagen och verka för att den offentliga förvaltningen använder ett vårdat, enkelt och begripligt språk. Isof ger också ut skrivregler och vägledningar som ska fungera som utgångspunkt för handlingsplaner. I en demokrati har varje person rätt att förstå sina rättigheter, till exempel hur man överklagar ett beslut eller får tillgång till sociala förmåner. Klarspråk är därför inte bara en stilfråga utan en demokratifråga.
Vilka problem har Riksrevisionen identifierat i myndigheters språkarbete?
Riksrevisionen har konstaterat att myndigheters språk ofta brister genom myndighetsinternt språkbruk i kontakter med privatpersoner, svåra ord som inte förklaras och avsaknad av systematiska utvärderingar av klarspråksarbetets effekter. Granskningen av myndigheternas arbete med klarspråk pågår och planeras publiceras i februari 2027.
Varför brister myndigheter trots 16 år med lagkrav?
Det finns tre huvudsakliga orsaker till att klarspråk fortfarande är en utmaning inom offentlig förvaltning:
- Avsaknad av sanktioner. Språklagen saknar straffbestämmelser. Det innebär att det inte finns några direkta konsekvenser när en myndighet inte lever upp till kravet på begripligt myndighetsspråk. Utan ekonomiska eller rättsliga påföljder hamnar klarspråksarbetet lätt längre ned på prioriteringslistan.
- Bristande systematik i styrning och uppföljning. Många myndigheter bedriver visst klarspråksarbete, men det saknas ofta inarbetade rutiner och arbetssätt som säkerställer långsiktighet. Digg har konstaterat att det i vissa fall är enskilda personer som driver frågorna, utan att organisationen har förankrat arbetet i sina processer.
- Konkurrerande prioriteringar. Offentliga aktörer behöver ständigt prioritera mellan olika lagstyrda utvecklingsarbeten. Tillgänglighet och språkarbete prioriteras ofta ned till förmån för andra krav. Det gäller särskilt i digitala kanaler, där PTS mätning av 576 webbplatser under 2025 visar att uppemot 86 procent av webbplatserna i offentlig sektor har brister som kan utestänga användare.
Vad fokuserar Riksrevisionens granskning på?
Riksrevisionen har meddelat att granskningen ska svara på om myndigheterna arbetar effektivt med klarspråk. Myndigheten lyfter fram att om myndigheternas språk är svårt att förstå riskerar kontakterna att bli onödigt krångliga, vilket kan skada förtroendet för myndigheterna, leda till onödiga kostnader och ge negativa konsekvenser för enskilda. Riksrevisionen noterar också att Justitieombudsmannen (JO) i flera fall har kritiserat myndigheter för brister kopplade till klarspråk.
En relaterad granskning publicerad i februari 2026 (RiR 2026:2) visade att myndigheter inte ser till att enskilda som inte behärskar svenska kan förstå sitt ärende. Myndigheter översätter inte brev eller beslut, inte ens när handläggarna vet att den enskilde inte förstår svenska. Granskningen fann också att det saknas processer för kvalitetssäkring av den tolkning och översättning som görs internt.
Brister i kommunikationen kan leda till felaktiga beslut, längre handläggningstider och ökade kostnader. Det kan också innebära att den enskilde varken förstår sina skyldigheter eller kan ta tillvara sina rättigheter, vilket i förlängningen försämrar rättssäkerheten och minskar förtroendet för myndigheterna.
Hur kan myndigheter stärka sin kommunikation med textning och tillgängligt språk?
Myndigheter kan stärka sin kommunikation genom att kombinera systematiskt klarspråksarbete med konkreta åtgärder som textning av videoinnehåll, kvalitetssäkrad översättning och tydliga rutiner för tillgänglig information. Lagen om tillgänglighet till digital offentlig service (DOS-lagen, 2018:1937) kräver att offentliga aktörers webbplatser uppfyller WCAG nivå AA, vilket bland annat innebär krav på undertextning av videoinnehåll.
Konkreta steg för att förbereda sig inför granskningen
Myndigheter som vill stärka sitt klarspråksarbete och sin tillgängliga kommunikation bör börja med att kartlägga nuläget. Det innebär att granska befintliga texter, beslut och digitalt innehåll utifrån språklagens krav. Följande åtgärder ger en solid grund:
- Upprätta en handlingsplan. Isof rekommenderar att offentliga organisationer tar fram handlingsplaner för språklagens områden. En handlingsplan bör innehålla mål, ansvarsfördelning och tidsplan för klarspråksarbetet.
- Texta och syntolka videoinnehåll. För att uppfylla DOS-lagens krav på nivå AA behöver myndigheter ha både undertextning och syntolkning av filmer på sina webbplatser. Professionell textning säkerställer att innehållet når alla, inklusive personer med hörselnedsättning och de som tittar utan ljud.
- Kvalitetssäkra översättningar. Riksrevisionens granskning RiR 2026:2 visade att myndigheter saknar rutiner för kvalitetssäkring av intern tolkning och översättning. Professionell språkgranskning av texter och översättningar minskar risken för missförstånd och felaktiga beslut.
- Bygg in klarspråk i processerna. Klarspråksarbete som vilar på enskilda eldsjälar är sårbart. Integrera språkkrav i mallar, beslutsprocesser och utbildningar så att arbetet blir en del av organisationens vardag.
- Utvärdera och följ upp. Riksrevisionen pekar på att det finns få utvärderingar av klarspråksarbetets effekter. Genom att mäta och följa upp, till exempel genom att analysera antalet frågor från medborgare eller handläggningstider, kan myndigheter visa att arbetet gör skillnad.
Vad kostar bristande klarspråk?
Begripliga texter minskar risken för missförstånd, och det innebär att myndigheter sparar både tid och pengar. Obegripliga beslut och brev genererar onödiga samtal till kundtjänst, kräver kompletteringar och förlänger handläggningstider. Bristande digital tillgänglighet innebär dessutom ökade förvaltningskostnader när personer som hade kunnat klara sig själva behöver kontakta handläggare för att få hjälp. Omkring 20 procent av befolkningen har någon form av funktionsvariation som påverkar hur de tar del av information, vilket gör tillgänglig kommunikation till en fråga som berör en stor del av befolkningen.
Regeringen har gett Försäkringskassan och Skatteverket i uppdrag att etablera en AI-verkstad för offentlig sektor, vilket på sikt kan underlätta arbetet med att överbrygga språkhinder genom exempelvis maskinöversättning. Men AI-verktyg kräver alltid mänsklig kvalitetskontroll för att säkerställa att texterna verkligen är begripliga och korrekta. Tekniken kan effektivisera processen, men den ersätter inte den språkliga kompetens som krävs för att möta språklagens krav.
Vi på Spoken arbetar med textning, översättning och språkgranskning för offentliga aktörer i Norden. Vårt team av språkvetare och nativtalare säkerställer att texter och undertexter uppfyller krav på tillgänglighet och begriplighet. All bearbetning sker i vårt eget slutna system, vilket innebär att känsligt material hanteras tryggt och i enlighet med GDPR.
Behöver din myndighet stöd med textning, översättning eller språkgranskning inför Riksrevisionens granskning? Begär en offert så återkommer vi inom 24 timmar.